Jessyca

Att ha rätt till sin egen kropp tycker jag rimmar illa med att inte få uppmuntras att vara den man är, i mitt fall kvinna. Jag tror det är en mycket bättre väg att gå, att låta män vara män och kvinnor vara kvinnor. Därmed inte sagt att män ska regera världen i ett par tusen år till medan vi kvinnor bakar bröd där hemma. Fast, för min del är jag nog hellre hemma och bakar bröd, än berövas min kvinnliga identitet. Den betyder ganska mycket för mig, nämligen. Kan det inte vara jämställt ändå? Är det så svårt för män och kvinnor att verka sida vid sida, att ett nytt pronomen måste uppfinnas? Löser det verkligen alla problem, om alla plötsligt blir hen? Är det inte att täcka över problemet?

Självklart ska barn uppfostras till starka och självständiga individer. Jag är dock tveksam till om det automatiskt går hand i hand med att alla har "samma" könstillhörighet. På vad sätt stärker det självkänslan? Finns det inget annat som vi vuxna kan göra för att stärka de som växer upp idag? Könsbojkottarna har fina motiv, det har de, men de är beredda att betala med en del av sina barns identitet och det skrämmer mig. Jag är glad för att vara kvinna. Det borde alla kvinnor få vara. Jag är också glad att mina föräldrar låtit  mig välja fritt i livet. Att de har uppmuntrat, men inte styrt mig. Att de lät mig välja gymnasieprogram utan invändan. Att de lät mig flytta hemifrån när jag bara var 19. Att de inte pushade mig att utbilda mig. De trodde på mig. De trodde att mina vingar skulle bära, trots att de känner alla mina svagheter. Och det är ta mig katten nog det finaste någon gett mig. Mycket finare än att beröva mig min könstillhörighet.

Hen. Ett ord för mesar som inte tror att människan är benägen att förändra. Gå om mellanstadiet, säger jag till er.