Jessyca

Här sitter jag på Davids rum och trängs med sladdar och gitarrer. Vågar inte röra datorn ur fläcken - bara Gud vet vad som händer då. Jag har fått två nya myggbett på min fot, och jag tror att jag håller på att avlida av kli. Innan slog jag en mygga mot golvet så att blodet sprutade. Huva för dessa mygg. De borde inte få finnas. En himla bra grej, är att jag har fått jobb två dagar nästa vecka. Det gillar vi. Ska vikariera, både som musiklärare och idrottslärare. Det blir perfekt! Lite extra cash gör mig ingenting.
Jag tror aldrig att jag har varit på en plats med såhär mycket mygg förut. Ellen har 88 stycken, eller, hade igår snarare. Idag lär de vara ännu fler. Själv är jag inte ens i närheten av så många, men det kliar på mig ändå.

I förrgår var vi ute och paddlade kanot. Det var mig ett äventyr. Idag ska vi tydligen ut med Davids vänner och leka.. Spännande spännande.

Hejdå.

Om exakt 59 minuter, alltså 1930, lämnar spårvagnen Galileis gata, men min resa börjar tidigare än så. Ett par minuter tidigare, måste jag knyta den ena skon, och knäppa den andra, och gå ut ur vårt vackra hyreshus här i Bergsjön. Idag har jag grejat. Jag har skrivit ett CV. Jag har lagat mat med Anna och jag har diskat. Betalat räkningar.  Jag har packat inför min resa, och jag har städat mitt rum, så att Carolina ska få plats med sina saker när hon kommer. Det enda som återstår innan jag kan vara på väg, är att måla naglarna och packa matsäck. Och flytta in Hanna. Nu ringde hon. Nu börjas det igen.

Det är inte förrän man står där, eller snarare här, som verkligheten liksom kommer ikapp. Det var inte förrän jag betalat räkningarna och såg saldot, som verkligheten slog mig. Och inte löst heller. Verkligheten har tendens att komma som en riktig käftsmäll. En sådan käftsmäll som både krossar käkar, slår ut tänder och bryter näsben. Blåtiror får man också. Och hjärnskakning. Och fläskläpp. Och sus i örat. Så hårt har jag aldrig blivit slagen av någon, förutom av verkligheten då.

Det var igår kväll det hände. Jag var ensam, som bekant, och jag stirrade på min datorskärm. Det enda som syntes var saldot, som liksom hoppade ut ur skärmen, hånfullt stirrande på mig. Paniken började stiga, och i ren desperation surfade jag in på arbetsförmedlingens hemsida för att se vad det fanns för lediga jobb att tillgå. Paniken steg alltmer, eftersom jag insåg att det måste vara snudd på omöjligt att få ett arbete i Göteborg idag. Jag har inte bil, så jag kan inte ens bli lokalvårdare. Jag har inte flera års arbetslivserfarenhet. Jag saknar utbildning. Och så börjar spiralen. Neråt, neråt, neråt. Tårarna samlas i ögonen, och hoppet känns nära på slut. Det ordnar sig, får jag höra. Och det kanske det gör. Det måste det göra. Annars har jag inte råd att betala hyran. Jag har för den delen redan inte råd att betala hyran. Jag stängde ner handelsbankens hemsida igår, jag pratade med David i telefon och drack te med mina brudar. Ångesten försvann, men kom krypande igen imorse, när jag skulle boka en tågbiljett. Då hånlog det mot mig igen. Saldot.

Därför sitter jag egentligen här och skriver CV.

Jadå, en vecka har gått sedan jag skrev senast. Sju dagar, alla lika långa. Mycket har hänt. Jag har flyttat hemifrån - igen. Egentligen flyttar man ju hemifrån varje gång man flyttar. Man skulle ju också kunna säga att jag har flyttat hem - igen. För närvarande är jag ensam, och jag tycker som bekant inte om det. Jag vet inte riktigt varför. Jag gillar inte tystnaden. Jag gillar inte tomheten. Allt blir så naket. Så avklätt på nåt vis. Allt stirrar på mig. Allt blir så klart och så tydligt. Jag blir trött och orkeslös. Sömnig. Det är jag sällan bland folk. Särskilt inte nu när David varit hos mig. Det är som om min kropp förstår att den måste ta vara på tiden. Då klarar den sig på hutlöst lite sömn. Den kan inte sova på kvällen, och vaknar tidigt, tidigt nästa morgon. Egentligen bara för att bli besviken. David har inte samma inbyggda ta-vara-på-tiden-mekanik som jag har. Hans kropp verkar mer sund av sig. Hans kropp säger åt honom att han borde sova, när han sovit för lite, och således behöver sova mer. Därför kan jag inte med att väcka honom, när jag vaknar vid sjusnåret om mornarna. Jag försöker somna om. Jag blir bättre på det. Jag har väntat ända tills efter tio med att väcka honom de två senaste dagarna. Och får man sova ända tills efter tio, ja då har man inget att klaga på. Men nu dröjer det två hela dygn tills vi ses igen. Som tur är, är det bara just idag som jag kommer vara ensam. Jag gillar inte ensamheten.

Ikväll flyttar Hanna in, och om en vecka kommer även Carro. Sedan är alla på plats. Då blir det inte mycket ensamma dagar kvar för mig. Så egentligen borde jag kanske ta vara på ensamtiden som jag har nu. Helt gratis. Helt ensam. Jag kan göra vad jag vill. Jag kan göra superstarka röror, eller lägga knivar i soffan. Men det vill jag inte. Jag vill att ensamheten ska ta slut. Som tur är, kommer den göra det en dag. Det känns skönt att veta. Och jag sa det till David imorse, att från och med idag, och för resten av våra liv, så kommer det vara fler mornar där vi vaknar tillsammans och är tillsammans på dagen, än när vi inte är det. Det tröstar mig lite, i sorgen över att det inte är så nu. Jag vet att vi bara varit tillsammans i knappt en månad, och jag vet att jag är både impulsiv och naiv, men jag tror på David, och han tror på mig. Vad andra tror har inte så himla stor betydelse. Så det så.

Nej, huvanamig, vem orkar läsa ett såhär långt blogginlägg endast innehållande kärleksförklaringar till David? Troligtvis bara Hanna. Och om några timmar kommer hon hit och förstör husfriden. Nej, här ska ingen frid förstöras. Det är snarare tystnaden som behöver brytas, och det tror jag att hon klarar fint.

Förövrigt, så har vi varit händiga i veckan. Vi har flyttat in, flyttat piano, flyttat skåp, gjort snygga repor i parketten, kaklat köket med klistermärken, skruvat upp hyllor, varit på ikea, lagat mat, handlat, diskat, tvättat soffan, fikat, haft gäster och mycket mycket mer. Nu ska jag ta tag i disken. Vi var ju bara nio personer här på middag idag.

Ja, det är ett nöd/nördrim, men det rimmar i alla fall.

Jag har just avnjutit en redig söndagsmiddag. Spagetti med bacon och ägg. Bättre än så blir det knappt. På riktigt alltså, jag är ett stort fan av spagetti. I övrigt känns idag som en ganska b dag. Jag går omkring och känner mig sådär määääähhh liksom. Så till den grad att jag måste hindra mig själv från att skriva bitska facebook-status-meddelanden, och istället tvinga mig själv att plita ner uppmuntrande små sanningar (?) om mig själv. Jag tror att det hela beror på sömnbrist. När man tänker efter, så har jag inte sovit ordentligt på åtminstone en månad. För det är ungefär så längesedan som jag träffade David. Jag har liksom inte haft tid att förspilla min tid på att sova. Och för den delen, när jag väl sover, så vaknar jag efter max sex timmar. Och sex timmar kan tänkas vara mycket sömn. Men inte om det är maxlängden på ett sovpass såhär länge. Inte helt okej. Jag har inte sovit många nätter i min egen säng i sommar. Det kan man förstå när man läser min sommarlista. Hur som haver, vad som än är orsaken, så är det inte min dag idag, och jag känner mig allmänt ful, tjock och tråkig. Jag funderar på att ta mig ut och springa. Det är bra, i dubbel bemärkelse. Dels för att jag behöver träna, både för att få upp konditionen och för att bli av med överskottskropp kring midjan, och dels för att jag skulle tvingas andas in syre i min hjärna och således bli lite piggare. Givetvis vet jag att syret tas upp i lungorna och ut i blodet och allt det där, men någon gång torde det väl passera även hjärnan? Just nu väntar jag bara på att maten ska smältas en aning, så att jag inte får enormt håll det första som sker när jag ger mig ut. Jag tror att jag ska lägga upp det såhär: springa till slingan och springa ett varv, för att sedan gå ett varv och gå hem. Att bara springa ett varv och hem igen känns onödigt lite, men jag skulle aldrig orka springa två varv. Och jag måste peppa mig själv såhär i början, och inte ta ut mig helt. Då kommer jag aldrig motiveras att fortsätta.

Käres vilket långt blogginlägg.

MVH Jessica - ful, tjock och tråkig.

Här sitter jag och googlar Markus Krunegård och betänker det faktum att livet har ändrats ganska radikalt. Inte bara de senaste veckorna har varit omtumlande, utan hela det senaste året. Jag satt och tittade på lite bilder, och kände bara en enorm glädje inom mig. En glädje, dels för allt som jag har fått uppleva. För alla motgångar, faktiskt, och för alla misstag. De har lärt mig, och jag har blivit starkare. Men det som gör mig allra gladast, det är att jag har insett vad som är värt att värdera i livet, och hur jag vill leva mitt liv. Jag är så glad att jag har insett att alla de saker jag testat på i mitt liv, aldrig gjorde mig lycklig på riktigt. Det känns som ovärdelig vetskap på ett sätt. Jag är glad att jag fick lov att göra misstag och upptäcka vad som är bra och rätt själv. Jag är glad att jag vet att det inte handlar om hur jag ser ut, Jag är glad att jag vet att det inte handlar om vad andra säger om mig. Jag är glad att jag vet att det inte handlar om vad jag gör eller inte gör med min kropp. Det handlar om att följa Gud idag och att vara närvarande. Att ta vara på varje ögonblick, och inte se livet som en resa i den bemärkelsen att man aldrig kommer fram. Man är på ett sätt alltid framme, och dessutom finns det alltid mer att upptäcka. Jag har lärt mig att uppskatta värdet av idag, snarare än värdet av imorgon. Imorgon är ovärdelig, precis som idag. Och för att få ut så mycket som möjligt av varje dag, gäller det att vara närvarande på varenda en, och inte se vissa dagar som transportsträckor eller väntetid. Men det är svårt. Och det är så in i norden mycket svårare när man har så mycket att se fram emot. Det är vad jag kämpar med just nu. Tänk att det ska vara så svårt att förstå. Hur som haver, jag är glad att jag är som jag är idag, och inte som jag var för två år sedan. Och jag ser fram emot att livet från och med nu bara ska bli bättre och bättre. Heja, heja.


Okej, jag bryr mig inte om att bilden inte är den snyggaste. Jag ser konstig ut, men har ju som sagt inte mitt värde i hur jag ser ut, och speciellt inte i hur jag ser ut på kort! Just denna kväll tänkte vi sitta och äta blåbär och titta på havet, men det var så himla myggigt så vi tvingades gå in. David, jag tycker om dig.

Kära läsare. Jag förstår att ni är mycket spända på att få höra hur min gårdag slutade. Eller, hur mitt idag började. Jag gick och lade mig i min säng, och försökte insupa doften av David. Det gick sådär, eftersom min näsa var fylld utav snor. Jag frös också som en liten gris, så jag fick kalla på duntäcket. Imorse vaknade jag och var alldeles lagom varm. Det händer inte så ofta. Särskilt inte på sommaren, när jag har sovit med duntäcke. Men tillvaron kändes allmänt perfekt. Lite ensam, men perfekt. Jag gick upp och kissade och vägde mig. En morgonritual som jag har. Det känns bäst att väga sig på morgonen, när man just har kissat. Den visade på -800g från förra gången. Är det normalt att pendla så himla mycket fram och tillbaka? Hur som haver. Detta är ingen fitness/vikt-blogg, och hade det varit det, hade den varit dålig, eftersom jag varken tränar eller äter rätt.

Imorgon eller på måndag sker överlämnandet av nycklar till lägenheten, och det känns som det är en himla massa pill med allt. Jag är lite småstressad i kroppen, för jag har inte riktigt koll på vad som händer. Jag vet inte vad för saker jag har i min lägenhet, och jag har alldeles för mycket saker här. Jag måste sälja min säng snarast (någon som vill köpa?!), och jag måste få koll på allt det där med telefon, internet, elanslutning, hyra, parkering osv. Knöligt. Dessutom vill jag träffa David. Men jag känner ett ansvar att finnas på plats i Götet när de andra brudarna kommer för att flytta in. Och det känns tråkigt att åka därifrån det första jag gör. Jag vill ju liksom leva mitt liv där. Samtidigt som jag vill leva mitt liv tillsammans med David. Och nu syftar jag inte på "leva mitt liv" som i varje dag tills jag dör. Eller, jo det gör jag. Med David. Men inte i min lägenhet i Göteborg. Den är mitt tillfälliga ungkarlsnäste, fast för en kvinna. Finns det något motsvarande ord? Fast å andra sidan är jag inte ungkarlskvinna längre.. Jag har ju en man i mitt liv.

Nej hörrni, nu ska jag borsta mina tänder. Jag har ätit rostat bröd med ost, och jag får krypningar på tungan av det. Och i tandköttet också för den delen..

På återseende.

Jag hade glömt denhär känslan. Eller förträngt, snarare. Jag mindes verkligen inte att det var såhär det känns när man saknar någon. Jag har varit så extremt bortskämd på sistone. David och jag har varit med varandra nästan dygnet runt sedan den 20 juli. Bara två dagar har vi varit ifrån varandra, och de två dagarna hade jag massor av saker att göra. Nu saknar jag David. Min David. Bara min David. Och han är alldeles långt borta. Det liksom vrider sig i min kropp, av frustration. För jag vet, att vi kommer inte ses på flera dagar. Jag vet inte ens när vi kommer ses nästa gång. Jag ångrar att jag inte tog ett till djupt andetag mot hans hals innan han gick på tåget. Det hade jag hunnit. Det vet jag. Och jag ångrar att jag inte gick upp en minut tidigare imorse, så att jag hade kunnat sitta på hans sängkant en minut längre imorse, och se honom vakna. Frustration. Dessutom vet jag, att han är en såndär duktig människa, som stänger av ljudet på mobilen på natten, så inte ens med bästa vilja i världen kan jag ringa och väcka honom. Jag får helt enkelt behärska mig, och krypa till sängs jag med, och således invänta morgondagen. Då ska jag ringa honom. Om så bara för att höra hans andetag på andra sidan. Jag stör mig på människor som är så som jag är nu, men det struntar jag i. Jag är inte stoltare än att jag kan erkänna att jag saknar honom, av en mängd olika anledningar. Men det finns en positiv sida av det hela också. Han saknar mig, lika mycket som jag saknar honom, verkar det som.




Här har ni honom, underverket som jag fallit för.

Nu ska jag sluta smöra och larva mig.
Godnatt.

Här sitter jag i min ensamhet och sorterar gamla lönelappar medans jag snokar omkring på fejan. Det är fredagskväll, och jag känner mig jättepatetisk. Och jättetragisk. Här sitter jag, ensam och ful, medans alla andra är ute och har kul. Det rimmade ju. Nu blev allt lite lite roligare. Imorse åkte David hem. Vårt förhållandes andra skilsmässa. Hemskt. Jag saknar honom.

Hur som haver. Idag har jag varit ganska duktig. Har fyllt fyra lådor med saker att ta med till Götet när jag flyttar, och nu får det ske illa kvickt, eftersom allt jag behöver är nedpackat. Det mesta i alla fall.

Jau jau. Patetisk, det är vad jag är. Patetisk, men snygg.

Så förr ensamheten över mig som ett täcke igen. I nästan en hel vecka har jag haft David vid min sida. Sånär som på ett par timmar. Jag tycker om att inte vara ensam. Särskilt när jag får vara med David. Denna sommaren har verkligen inte bringat mig mycket ensamhet, och det tycker jag om. Ensamhet är inget som tilltalar mig. Eller, det tilltalar mig ytterst sällan, i alla fall.

Originalsommarlistan:
30 juni - 2 juli - Liftsemester!
3 juli - FÖDELSEDAG!!!
3 juli - Carolina kommer och stannar ett par dagar
7 juli - ELLENS FÖDELSEDAG
8 juli - Hönö för en dag
13 juli - 20 juli - Gotland
17 juli - MAMMAS FÖDELSEDAG
20 juli - 27 juli - Borran sen ska jag nog vara ledig, men ack så fattig.. :)

Uppdaterad sommarlista:
27 juni - 1 juli - Sommarens första lediga ensamma dagar!
30 juni - 2 juli - Liftsemester! Kommer upprepas nästa år, fast extended edition.
3 juli - FÖDELSEDAG!!! Kommer också upprepas nästa år...
3 juli - Carolina kommer och stannar ett par dagar Kommer upprepas eftersom vi blir sambos...
7 juli - ELLENS FÖDELSEDAG Kommer även denna att upprepas, varje år. Dagen bjöd även på liftresa.
8 juli - Hönö för en dag Blev inte av. Tillbringade dagen i Göteborg, med värk i magen.
9 juli - 12 juli - Sommarens andra lediga ensamma dagar!
13 juli - 20 juli .- Gotland Kanske upprepas. Fantastisk vecka!!
17 juli - MAMMAS FÖDELSEDAG Upprepas logiskt nog även den nästa år.
20 juli - 25 juli - Borran Kommer upprepas nästa år. Hemskt trevlig vecka.
25 juli - 31 juli - Oj, en man följde med mig hem..
31 juli - 4 augusti - Oj, jag följde med en man hem..
5 augusti - 7 augusti - Sommarens tredje lediga ensamma dagar!
7 augusti - 9 augusti - Arkösund med David och familjen. Soligt och trevligt :)
9 augusti - 14 augusti - David hälsar på.
14 augusti - David åker hem, jag ska börja packa ner mitt liv..
14 augusti - 16/17 augusti - Sommarens fjärde lediga ensamma dagar!
16/17 augusti - Jag börjar flytta till Göteborg.

Slutsats: Hektisk sommar = I like.

Men - nu, när sommaren bjuder på lediga ensamma dagar för fjärde gången, ska jag passa på att packa ner mitt liv, eftersom jag, som listan avslöjar, påbörjar flytten till Göteborg om ett par dagar. Mycket saker har jag, och allt ska struktureras och fixas till.

Nu: Dags att börja!
 

Jag väckte min man imorse, och det tog ungefär 45 sekunder innan han hade greppat sin nya mobiltelefon och satt och installerade drivrutiner till den gamla på min dator för att flytta musik och hålla på. Han tillbringade hela kvällen igår med att läsa instruktionsboken och söka efter gratis tillägg till mobilen på nätet. Jag har aldrig varit med om att någon varit så uppslukad av en ny telefon förut. Och då har jag ändå två teknikfreaks i familjen. Som ni kanske förstår, har David köpt ny mobil. Vi var nämligen i Göteborg igår, för att besöka kulturkalaset, och det var en härlig tillställning. Personligen gick jag upp redan vid kvart över sju. Inte så mycket för att jag var tvungen som för att twinsen väsnades så mycket att det var omöjligt att sova. Hur som haver, väl i Götet gick vi omkring på Nordstan en stund, och David köpte ny telefon. Något annat inhandlades inte. Därefter begav vi oss till Bergsjön för att hämta ett papper. Det gick bra. Efter att pappret var i mina händer (läs Davids påse) åkte vi in till city igen för att käka lunch med mina föräldrar. Det gick också bra. Sedan gick vi på konstmuseum. Det gick bra en stund, sedan tröttnade David och vi satt på en bänk och beskådade en stor svart klump. Typ. Konst alltså. Jag gillar museer. Där träffade vi också Anna, och med henne kom vi att tillbringa en stor del av dagen. Vi träffade också på Hanna, och sedan gick vi till Kungstorget för att lyssna på Detektivbyrån. Jag hade inte hört dom typ alls, och jag var tro det eller ej positivt överraskad. De var faktiskt bra. Hanna åkte hem, och vi andra gick för att äta kebab. Mätta men kissnödiga skildes vi så från Anna, och tillsammans började jag och David söka efter Parken, där det skulle vara Pop på Parken. Vi trodde det var utomhus, men det var inomhus. Smart. Vi hann dit i tid i alla fall, och lyssnade på Johan Melander och Nya Stan. Tror jag att dom hette. Även de var bra. Efter konsertens slut gick vi för att köpa tågbiljett, och sedan gick vi en snabbis till Kungstorget för att lyssna på Markus Krunegård. Det var också bra. Sedan åkte vi hem, efter att ha ränt runt i Göteborg i typ tolv timmar. Värd dag.

Vi kom hem och fikade med min familj och Freddus, som är här igen. Det gillar vi.

Nu har vi en helt ny och orörd dag framför oss, och den ska vi sannerligen ta vara på, David och jag.

På återskrivande/läsande.

Här sitter jag och samlar mig i soffan med David, Jonathan och Lovisa. Vi är inne på dagens tredje hårdrocks-dvd. Vi värmde upp med Hammerfall, för att sedan fortsätta med In Flames och Avenged Sevenfold, eller hur tusan det nu stavas.

Helgen tillbringade jag och David med mina föräldrar utanför Arkösund, på en ö i havet, tillsammans moster, kusin, mormor, morfar, twinsen, Eva och Roger. Solen sken, och allt var allmänt perfekt. Förutom att det tar typ en evighet att åka dit, och kylsystemet i vår rymliga bil suger.

Idag blir det möjligen en tur till länsmuséet i Varberg. David den stackarn har ju aldrig sett Bockstensmannen, och nu finns till råga på allt även Ismannen Ötzi där för allmän beskådan, så kanhända går vi dit en sväng. Allt för kulturen, som man brukar säga.

Om en lite dryg vecka får vi tillbaka lägenheten i Göteborg, och det blir märkligt att flytta dit. Arbetslös och fattig som jag är. Nu påminde Lovisa mig om att tidernas bästa film, nämligen Amy, ligger i mitt källarförråd och väntar på mig. Hurra för att flytta hem igen :)

Nej. Här blir inga barn gjorda. Kanhända slänger jag upp en bild senare, om jag orkar.

Dagens: David har skaffat facebook!!!!

Hejdå.

Här sitter jag och har lite små-ångest. Det dumma med mig, är att jag inte riktigt känner skillnad på sömnbrist, vätskebrist, mätthet och ångest. Det yttrar sig på samma sätt i min kropp.. Idag har varit en varm dag, då jag inte druckit ordentligt. Jag har även sovit oregelbundet och konstigt i flera veckor nu. Till råga på allt har jag ätit som en häst idag. Dessutom har jag väl lite anledning att ha ångest också, med tanke på livets alla omständigheter. Jag vill inte ha det så..

Idag har ändå varit en bra dag. Jag åt frulle med Jonathan och Josefin, innan jag begav mig till stan där jag mötte Hanna, och vi shoppade litegrann. Jag inhandlade ett par jeans, en klänning, ett par skor och två böcker. Efter att vi shoppat färdigt gick vi hemåt, bara för att nästan med en gång åka till Anna. Hon hade lagat jättegod mat till oss, och vi fick också smaka paj som hon bakat. Hon är en bra tjej. Kvällen spenderade jag med Andreas. Det var nice. Den senare delen av kvällen hade vi familjekväll. Vi såg Kenny Starfighter och käkade ostbågar. Pappas födelsedagspresent, ungefär fem månader försent. Eller fyra. Väldigt värt. Bra film. Bra sällskap. Jag har även badat fötterna och klabbat in dom i alla möjliga feta oljor och krämer. Ju mer, desto bättre. Eller? Nu ska jag måla färdigt naglarna, och sedan packa inför helgens resa. Ska till Arkösund med familjen plus David, och det ska bli fint :)

Hörs nästa vecka!

Efter att ha legat så vansinnigt lågt med bloggen i typ tre veckor har jag faktiskt lite dåligt samvete. Hur kunde jag försaka mina trogna läsare så? Nej, här får det bli ändring. Trots att min nya man (fy farao vad jag älskar att använda uttrycket "min nya man", det låter så himla billigt och b) troligen kommer att protestera högljutt. Men än så länge är han lyckligt ovetande. Känner jag honom rätt, ligger han fortfarande och sover, och när han vaknar, vet jag med säkerhet att han inte kommer kolla om jag uppdaterat min blogg. Så då kan jag lika gärna skriva. Här måste jag nog även tillägga att han inte är något större fan av bloggar. Han visste inte ens vilka Kissie och Dessie var.

Idag väntar picknick med Linn. Det ska bli väldigt trevligt och mysigt, och snart borde jag sätta igång och packa ned det jag behöver ha med mig. Det vill säga typ badkläder, handduk och ett par strumpor, fall jag skulle bli kall om tårna. Min bror, som förövrigt är västsveriges tuffaste grabb, har skaffat en superfräck bil, så han har lovat att köra mig ner till stan. Varför cykla när man kan låta bli? Nej just, då betalar jag hellre min snygga bror en liten slant.

Ikväll ska jag hänga med min lillasyster. Jag planerar att bada fötterna och fixa till dom. Det kan hon också göra. Det är en tjejgrej. Vi kan kirra ansiktsmask också. Det tycker nog min nya man om. Hahahaha. Nu blev jag sådär lycklig igen.

Morgonen har jag spenderat snoozandes i min säng. En hel timma snoozade jag idag, och sedan drack jag morgonkaffe med min lillebror och pratade om hans nya bil. Sedan lyssnade vi på Smurfarna. Det måste väl ändå vara världens roligaste jobb, att skriva låtar till Smurfarna. Det kanske vore ett framtidsyrke att satsa på?

Förövrigt, David är inte bara min nya man. Han är också min sista man.

Mycket händer i mitt liv, och lite uppdateras i min blogg. Här kommer en snabb update innan läggdags.

• Jag har varit på Gotland med min underbara vän Carolina. Vi hade fina dagar med sol, bad, regn, evangelisation, party, fika, promenad, vakna nätter osv.
• Jag har varit i Borran på oas och ledit lekar samt dansat. Veckan bjöd även på en hel del vakna nätter, både i bilar och på andra platser. 
• Jag har blivit o-singel, och den lycklige heter David och bor på tok för långt bort för mitt eget bästa. Det är med honom jag spenderat de senaste 15 dagarna. Därav återigen vakna nätter. Jag och David har åkt long-board, picknickat, cyklat, gått, pratat, gråtit lite, skrattat mer, ätit, åkt bil typ hurlångtsomhelst, tittat på utsikter, lyssnat på musik och haft det allmänt bra.
• Nu är jag hemma - ensam, men med min familj såklart - och schemat de närmsta dagarna ser ganska späckat ut. Imorn ska jag picknicka med Linn, och sen ska jag ha lite QT med min lillasyster. På torsdag ska jag shoppa med Hanna, och på kvällen ska pappa laga pannkakor. På fredag bär det av till Arkösund för mini-semester. Men jag lovar att komma hem igen.

Fy farao vad jag trivs med mitt liv just nu. Snart flyttar jag dessutom, och det ska bli bra. Det har jag bestämt. Jag har också bestämt att vi ska fixa jobb och bostad åt David i Göteborg. Han kan inte bo kvar i Mariestad. Det bara går inte. Nu ska jag packa upp mina saker. Sen ska jag nog sova. Tror jag. Om jag kan. Min dygnsrytm är hyftsat störd..

Puss.