Jessyca

Jag har gjort det. Jag har misslyckats. Jag har blivit precis sådan som jag lovade mig själv att aldrig någonsin bli - bitter.
För tillfället är jag så extremt trött på alltihop. För första gången på länge, känner jag att jag vill mer än jag förmår. Jag misslyckas. Just nu är jag så våldsamt trött, stressad och liksom ledsen, att jag inte vet hur jag ska göra, för att vända åter från denna mörka stig mina fötter tagit in på. Sablarns bananer.

Så var jag sjuk igen. Livet är väl underbart, inte sant? Jag blir så sjukt himla ledsen och nedstämd. Jag har bara legat/suttit här i mitt rum nu i 24 timmar, och för var sekund blir jag bara mer och mer stressad.. Och ledsen. För att jag vill så mycket men inte kan. Himla misärtillvaro. Varför ska jag vara sjuk nu? Varför måste allting kännas så himla meningslöst och hopplöst? Här betalar jag sjuka mängder pengar för att gå en kurs, och så är jag bara sjuk.. Himla misär.

Så var det söndag igen, och jag skolkar från kyrkan. Tänkte försöka ge mig på en ny bloggdesign, men gav snabbt upp. Jag mindes hur pilligt det var, så jag gav upp..

Idag kommer delar av min familj hit, och det ska bli mycket trevligt.

Jag har även glömt att gratulera min syster här i bloggen. I verkligheten ringde jag ju givetvis, men just i bloggen fick hon ingen uppmärksamhet den stackarn. Men idag så, grattis grattis grattis.
Idag är det den stora födelsedagsdagen. Jag kan nog räkna upp typ fem personer som fyller år just idag. Men jag väljer att i min blogg tillägna Hanna denna dag, eftersom hon är det enda födelsedagsbarn som läser min blogg, men FRAMFÖRALLT för att jag älskar henni <3

Pallar inte riktigt lägga upp bilder.. Så det får bli en annan dag.

Sammanfattning:

• GRATTIS LOVISA 14 ÅR!!!!!!!
• GRATTIS HANNA 18ÅR!!!!!!
• Grattis alla andra som fyller år idag

Nu ska jag göra nåt annat som jag inte vet vad. Hejdå.

Ordet studiedag har för mig fått en helt ny innebörd. Istället för ett "hurra, jag kan vara ledig!!", blir det "hura, jag har tid att plugga flera timmar i streck!!". Inte direkt vad jag brukar tänka.. :S

Nej. Nu gäller det att ta tag i studierna med..

Jag har funderat, på om man är allvarligt språkligt skadad, när man kommer på sig själv med att till och med blanda språk när man tänker. Idag tänkte jag ordet "realiza". Jag menar, det skulle man aldrig säga?

Fick idag tillbaka mina inlämningarna från förra veckan, och betyget var typ "torftigt, men rätt". Men jag är ändå nöjd, med tanke på att jag var sjuk i två dagar, men ändå lämnade in allt som skulle lämnas in, så det så.

Ikväll har jag gymmat i en hel timma. Det är värt på ett sätt. På ett sätt inte, eftersom jag nu ligger fett med efter i mina studier, och inte riktigt vet vart jag ska börja, så att jag istället sitter här och bloggar.. Ajabaja på den.

En bild kanske?



Hahaha. Nu ska jag plugga. Hejdå.

Jag hade just mitt första coach-samtal, och det var minst sagt utvecklande. Minst sagt. På MÅNGA platser, hade jag tänkt ganska fel. Eller, inte fel. Men jag hade liksom svarat på "fel" fråga. Det är lätt hänt, när man läser bibeln, att man snappar upp de verser som talar direkt till en liksom, och tänker "halleluja, Amen, detta är ett bra svar", och så skriver man det som titel. När frågan som man egentligen borde ställa sig är, vad hände egentligen? Hur kan jag bäst sammanfatta det stycke jag just läst. Kanske sammanfattas det inte bäst med den mening som har mest power i sig, utan med platser, namn, bilder osv. Tänk om, tänk om, tänk om. Det är inte så lätt.. Jag tänkte flera gånger under samtalet, att, det ska ju inte lämnas in förrän imorgon, jag kan sitta hela natten om det krisar.. Nej. Slut på rasten. Nu ska här besvaras - VAD HÄNDE EGENTLIGEN?

Ps. Någon dag ska jag lägga upp en bild på min nya bibel.

Godlunch allihopa. Här sitter jag i mitt beiga rum och bloggar. Jag har haft så extreeemt mycket att göra de senaste dagarna, så det är inte klokt! Har knappt haft en ledig stund. Och så har jag ju varit sjuk.. Illa, illa. Igår kväll klockan 1730 hade vi deadline för veckans arbete, och vi blev faktiskt klara i tid. Aldrig har jag kämpat så hårt förut. Jag glömde till och med bort att äta lunch. Men har man Kissan och Dessan som förebild blir det ju lätt så.. Jag gick till sängs klockan 2130 igår, till skillnad från Kissi, som ju fyllde år och säkert festade hela natten lång på nåt fräckt inneställe i stora staden.
Kissan var inte den enda som valde att komma till världen den 18 April 1991, utan också min bror ansåg att det var ett mycket lämpligt datum att födas på. Han är coolare än Kissan. Oändligt mycket coolare. Han är coolare än de flesta, min bror. Han spelar ju el-gitarr för tusan. Och så är han snygg. Hundra tusen gånger snyggare än Kissan. Miljoner, skulle jag nog hellre vilja sträcka mig till. Eftersom jag är en studerande syster, hade jag inte möjlighet att fira dagen med honom. Men jag ringde och väckte honom. Det var bra. Puss och grattis, lillelillebror. Story loves brorsy. I sommar blir det FEEEEEST!!!

Ja. Idag är jag ledigare än ledigast, och det ska bli så fantastiskt skönt. Jag ska göra allt i slow motion. Hittills har jag ätit långtrukost, långduschat, långklättpåmig, samt läst bloggar. Om två och en halv timma har jag bokat tid i bönerummet, så jag lär väl sitta här fram tills dess.. Annars är min dagsplan ganska simpel. Ringa Lovisa. Och ringa Carro. Känns braaaa. Det är jag värd.

Ja, nu verkar min magsjuka (?) eller vad det nu kan ha varit börjat vända.. Jag mådde inte illa när jag vaknade, och har kunnat sitta i klassrummet hela dagen. Har orkat gå på både fika och lunch, samt gått till receptionen för att hämta paket.

Jag spydde igår igen, och det var härligt efteråt. Man får nästan som en adrenalin-kick :D Underbart. Men nu har jag tänkt sluta spy. Kom att tänka på en gammal spy-upplevelse från min ungdom, när jag åkte på någon slags hets-kräk-sjuka på Oas-veckan i Värnamo. Vi campade utanför skolan där ungdomsoas hade sitt läger. Spy och campa är en dålig kombo, och jag tror att jag skulle försöka ta mig ner till toaletterna på skolan för att använda någon utav dem, men mådde så dåligt att jag vart tvungen att lägga mig ner på skolgården och spy (dessutom iklädd rosa minishorts och hårdrocks-tshirt..), just som några ungdomar från lägret gick förbi.. Det var också då jag spydde i det lila liter-måttet, som jag tror att vi har kvar i husvagnen. Det man inte vet, mår man inte dåligt av. Jag har genom mitt liv haft ganska många lustiga spy-upplevelser..

Som jag tidigare nämnde, fick jag paket på posten idag. Det var världens bästa mamma, som skickat upp lite nödvändigheter till mig, som jag hade glömt därhemma. Såsom den heliga nagelsaxen, och den heliga pincetten. Jag förstår inte att jag överlevt utan min nagelsax i över en vecka. Mina naglar växer som ogräs, och jag avskyr att ha långa naglar. Urs, urs, urs. Men nu sitter jag här och klipper dom, och njuter av det klickande ljudet som uppstår, då nageln knipsas av. Underbart. Något annat som också fanns i paketet, var plackers. Så nu ska det rensas :)

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna..

Såhär pigg och glad var jag igår kväll.


Jag lunchar på en brygga, söndagspromenad genom Ulvesund samt en myra på naturgodis...

Ja. Snyggt mellanrum där.. Hur som haver. Hejdå.

Här sitter jag på min säng och skolkar från köksorienteringen. Det var nämligen så, att jag spydde inatt, och något säger mig att det är bra att hålla sig ifrån storkök då.. Av någon oförklarlig anledning mår jag inte bra. Det började för ungefär ett dygn sedan, och blev sedan bara värre och värre. Jag låg i min säng sedan halv sju igår kväll, och gick inte upp förrän vid elva idag. Min natt har kantats av stress-drömmar, om allt jag kommer missa om jag inte kan gå på lektionerna, eftersom vi egentligen inte får vara sjuka under första veckan..
Min spyupplevelse var fruktansvärd. Jag vaknade och kände att, jag mår verkligen inte bra. Efter en stunds funderingar tänkte jag, att det är lika bra att jag går upp och försöker spy, så kanske det känns bättre. Jag hann knappt fram till toaletten. Och det fanns inget papper, insåg jag när jag var färdigspydd. Huva. Men jag fann till slut lite hand-tork. Jag hoppas innerligt att jag inte väckte någon med mina groteska ljud. Ljud är annars något som sprids fantastsikt bra här i Solbacken. Man hör det mesta.

Idag fick jag outreach-bilderna på posten. Jättekonstig känsla att titta igenom dom!

Snart börjar lektionen igen. Hurra, hurra.

Ja, efter ett snabbt besök på arbetsförmedlingens hemsida, beslutade jag mig för att istället uppdatera min blogg. Vem vill surfa på arbetsförmedlingen, när självaste Jesus har uppstått?! Nej, just det.
Igår var det påskafton, och det var på många sätt en underbar dag. Vi började med att se en tre timmar lång film. Både bra och dåligt. Filmen var bra (Apostlagärningarna), även om den hade en del ganska lama scener. Till exempel när Stephen stenas. Fast det var bra, jag gillar inte när folk blir dödade på film. Det tråkiga var att den var JÄTTE-lång, och att solen sken hånfullt utanför. Men det var okej. Jag hann tillbringa fyra timmar i solen ändå :) Först solandes och ätandes på en filt, och sedan pluggandes på samma filt. På kvällen var det 59-årskalas, och vid tiotiden gick jag och lade mig. Bara för att idag, precis som igår, vakna vid halv sju och vara pigg. Galet. Men det är skönt att lägga sig tidigt, faktiskt. Jag känner att min vuxna sida kommer fram mer och mer..

Om 24 minuter ska jag och mina roomies bege oss till kyrkan, då det ju som bekant är påskdagen idag. Promenaden tar ungefär en timma, och jag räknar med att det blir härligt. Efter kyrkan väntar en ledig dag, och det ska bli skönt. Jag tänkte skriva min journal. Har inte blivit så mycket tid till det nämligen.. Heh heh.

Kristus är uppstånden. Ja!! Han är sannerligen uppstånden. Halleluja, khachapuri, halleluja. Och ett extra halleluja för det fina fina fina vårvädret.

Pusspuss

Eftersom ingen kommenterar i min fina fina dagbok, som jag lägger så oerhört mycket möda i, tänkte jag idag skriva ett kort inlägg. Det kanske inte är lika jobbigt att läsa?
Idag är det långfredag, och solen har stekt som i Afrika. Halleluja säger jag. Kärlek, kärlek. Jag har varit ute och promenixat, först en halvtimma med Gud, sedan en halvtimma med mina roomies (vi plockade blommor, jag har blivit natur-fan). Före lunch tog jag min kamera med på en timmas vandring vid skogar och hav, för att sedan efter lunch åka till Uddevalla och se påskspel. Även det ute, i säkert en och en halv timma. Kvällsmaten åt vi ute, så jag var säkert ute en hel timma till då. Vid solnedgångsdax, traskade vi upp på berget för att beskåda. Vilken underbar dag!!!!!!! Halleluja flera gånger om.
Det tråkiga med långfredag, är ju att Jesus dog. Och det var ju tråkigt. Fast för ungefär 2000 år sedan. Jag vet inte om man ska sörja det idag? Eller vara glad? Egentligen, så borde långfredagen vara en glädjens dag, istället för en sorgens. Hur som haver. Om två och en halv månad, är jag helt påläst i dessa frågor, och jag lovade ju ett kort inlägg.
Här följer några bilder från min dag:


Egenhändigt plockade blommor!


Skogsväg i skogen (logiskt), uppe bakom Restenäs.


Passion-play i Uddevalla.


Solnedgång på Restenäs.


Solnedgång igen.


En Jess med sol i fejan.

Pusspuss

Hej alla trogna läsare!

Här sitter jag, i den röda sammetssoffan som står i vårt klassrum. Jag har just colorcodat och gjort paragrafer till Paulus brev till Filemon, fast på engelska. Det gick ganska bra, men så är ju boken bara på ett enda kapitel. Värre blir det nog i framtiden. Tror att Apostlagärningarna (28 kap) och Johannes Evangelium (16 kap) står next på listan. Jag tror att den här metoden att läsa passar mig väldigt bra. Jag har svårt att få en övergripande bild på det jag läser, och särskilt i bibeln av någon anledning. Jag gillar böcker och romaner, men ibland är det bara för mycket text.. Här delar vi upp texten i paragrafer, till vilka vi skriver titlar. Sedan delar man upp paragraferna i segment, som sedan delas i sektioner, som sedan sammanfattas i en titel. Och poff, så har man en överblick över vad boken handlar om. Vi letar mycket mycket bakgrundsfakta, och bevis, både i och utanför bibeln, för att göra resultaten så trovärdiga som möjligt. Dessutom colorcodar man också. Vet inte om jag berättade om det igår? Man har tusen symboler färger och annat mysigt. Jag älskar att pilla med mina färgpennor. Utan färgpennor vore livet trist. Jag får nästan lite flashbacks till mina och Elins fysik-kvällar, när vi pluggade inför prov. Att kategorisera, färga, pilla, organisera, ramsor, bilder. Bra saker helt enkelt.

Ikväll var jag och en klasskamrat bjudna på middag hos Krista. Det var trevligt, och hon hade lagat kyckliggryta med ris. Good job säger jag. Imorgon är det skärtorsdag vilket innebär vanlig skoldag för många, och så även för oss. På fredag ska vi läsa på förmiddagen (om jag minns rätt), och sedan se ett Passion-Play på Uddevalla torg. Det är ganska ironiskt egentigen, att då jag för första gången inte är ledig på långfredagen, är det på en kristen skola! Ho ho. Inte heller på lördag blir det ledighet, utan då ska vi läsa Apostlagärningarna, och sedan se en film om samma bok. På kvällen skulle jag gärna åka och lyssna på mina old classmates som ska leda lovsång. Får se om någon vill åka med mig. Söndag däremot, är ledig! Men jag uppdaterar säkert snartare än så..

Igår pratade jag med Lovisa en sväng på kvällen, och vi hittade nya och roliga funktioner att använda när man pratar videosamtal. Roligt roligt. I love my babysister. Veriverimuch.

För er som lagt märke till min roliga rubrik, kan jag tala om att på onsdagar vankas det ost till knäckemackan på fikat! Det är en lite helig händelse. Man missar inte fikat en onsdag, det är ju ost då..

Jag har just haft en såndär sommarkvälls-upplevelse, dock alldeles ensam. Det var på min väg från matsalen till Solbacken (där jag bor), som jag upptäckte vilken underbar kväll det var. Solen var på nedgång, det var lite kyligt, sådär att man ryser till ibland, men ändå inte knäpper jackan. Det var friskt i luften liksom. Härligt. Vi hade haft avskedsmiddag för ett par som flyttar till Kambodja om ett litet tag. Coolt!

Jag förstår att ni alla är ytterst spända på att höra vad jag har att berätta om mina senaste levnadsdagar. Och ni behöver inte vänta länge till, ty här kommer en utläggning, lika detaljerad som mitt minne.
     Jag anlände på söndagseftermiddagen, och möttes av två svenska room-mates. De osvenska bor i ett eget rum. Efter bara ett par minuter, vankades det guidad tur, varpå middag följde. Kål. Det har jag aldrig ätit innan, eller, hur var det nu igen? Åt jag det varje dag i tio veckor? Efter avslutad middag hängde jag med Krista och grabbarna. Vi såg på 24 och drack julmust. Och åt kanellängd. Då det i vårt späckade schema inte funnits någon lära-känna-tid, var vi alla på söndagskvällen inbjudna till skolledaren och hennes man för fika. En trevlig tillställning. Efter tårta och koffeinfritt kaffe begav vi oss således emot Solbacken och våra rum igen, där mina väskor stod ouppackade. Bäst att packa in, tänkte jag, och insåg snart att jag hade med mig ungefär dubbelt så mycket kläder som mina roomies har tillsammans. Det är väl bara sådan jag är.. Utmattad lade jag mig i min säng, som utan mitt medgivande var bäddad med bruna lakan som jag måste både tvätta, mangla och betala för. Men det är det värt, dom har samma härliga brun-beiga färg som allt annat i vårt rum. Sedan behöver jag ju inte irritera mig på att jag och mina roomies inte matchar våra lakan med varandra, bra va?! Hur som haver, väl i min säng, kunde jag inte sova, och hur jag än försökte, så bara gick och gick tiden.
     Vi har nu avslutat vår andra dag som elever, och mycket information har tagit plats i våra huvuden. Vi har läst tre böcker ur bibeln, samt lärt oss grunderna i metoden, genom vilken man på ywams sätt studerar bibeln induktivt. Det går ut på att be, läsa, colorcoda (färga olika kategorier i olika färger, markera upprepade ord med unika symboler, rama in sk connecters m.m.), researcha historia, både externalt och internalt. Säger man så? Hittills har allting varit på engelska, för att vi på ett språk som alla begriper, kunna göra det tillsammans de två första veckorna. Sedan kommer vi svenska få övergå till vårt modersmål.

Nu sitter jag här i klassrummet och uppdaterar er, eftersom internet inte fungerar på vårt rum!!! Katastrof. Men vad ska jag med internet till, om jag inte ens har fritid? Nej. Nu ska jag sätta punkt för detta intressanta och innehållsrika inlägg, och istället se om jag förstår min class-mates samtal på tyska.

Enjoy your sleep everybody.

Det är imorgon det sker. Detta ofattbara, som jag inte har haft tid att tänka på, på hur länge som helst. Imorgon ska jag flytta tillbaka till Restenäs. Det ska verkligen bli jättekul. Men samtidigt, så undrar jag hur det kommer att bli utan klassen. Och samtidigt, så vet jag vad som hände när jag kom dit sist. Jag fick släppa allt. Allt jag hade byggt upp. Allt jag hade hoppats. Kanske har jag andra förutsättningar nu? Jo, det har jag. Men samtidigt, så har jag varit, och är, så vansinnigt förväntansfull på vad som ska hända, hur det ska bli, och på vad Gud ska göra. Tre månader är ändå en lång tid. Snart är det dags för min sista natt här. Underligt. Overkligt.

Hur som haver, så är det åtminstone en natt och en förmiddag kvar i mitt kära Varberg. Det hinns med ganska mycket ändå. Och för den delen, har jag inte så extremt många vänner här hemma i Varberg längre. Så det blir nog bra ändå. Trots allt.
Men ändå, någonstans bakom, så ligger dendär oron och gömmer sig. Den som gör att man inte riktigt är hungrig. Att man trots all glädje har en liten liten liten dov känsla av obehag längst bak i själen. Men det går över.

Idag har det varit fantastiskt väder. Jag har suttit ute, fikat med syskon, tagit hand om pappa, glassat med Andreas och svarat på tusentals sms och telefonsamtal. Aldrig har jag varit såhär populär förut. Hysterin har fortsatt, och idag har jag knappt ens ätit. Förutom macka, glass och lite paj. Fina tider.

Nej, packa var det. Vart finns min väska månnetro?

- men ibland är jag bra nära. Hysteriska tillvaro.

Nu är ett såntdärnt läge, när jag verkligen verkligen borde sova. Jag har varit uppe sedan ottan, både idag och igår, och inte vilat särdeles mycket. Arbetande hemmafru skulle man kunna kalla mig. Fast minus fru då. Jag tar för närvarande hand om sjuk pappa och två syskon. Imorgon har jag även magsjuk bebis att ta hand om. En stund. Passande, inte sant? För på söndag flyttar jag. Och jag antar att hela Restenäs helst vill ha min magsjuka? Jag mår lite illa faktiskt. Trots att jag inte ännu varit ens i närheten av magsjukan.

Just nu känner jag mig sådär halvdann. Det känns som att så mycket har förändrats på bara fem veckor, och jag vet inte ens om det är bra eller dåligt. Jag vet ingenting längre. Allting är uppochner inuti min hjärna. Och inte vet jag varför heller. För mycket tid att tänka efter. För mycket tid att fantisera över olika "tänk-om-scenarion". För mycket fritid helt enkelt. Jag vet inte om jag är redo. Jag vet inte om jag vill vara redo. Jag vet inte om jag vill. Jag vet inte om jag vill vilja heller för den delen. Jag vet inte om jag är så vuxen egentligen. Är jag det? Vad ska det bli av mig? Vart ska jag ta vägen? Med vem? Och inte minst när? Hur ska det gå att bo på Restenäs i tre månader till? Kommer jag få snälla roomies? Vad kommer hända? Kommer jag råka ut för jobbiga saker? Kommer mitt hjärta att slitas i tusen bitar? Vad känner jag egentligen? Är det ens väsentligt?

Jag tror att jag tänker på tok för mycket på tok för sent. Imorgon kommer nog allting kännas bättre. Nu måste jag verkligen sova, innan jag spyr av ren utmattning.

Varför känner jag såhär?

Här sitter jag och letar mig fördärvad efter ett specifikt konstverk av Salvador Dali, men hittar jag det? Nej, det gör jag inte.
Milda matilda. Palla bralla. Hejdå.

..är inte en speciellt passande rubrik på min dag, men jag har lyssnat på den sången idag.

Min dag började tidigt. Eftersom mamma fortfarande är borta, och pappa fortfarande är sjuk, var det min uppgift att gå upp i ottan och skjutsa Lillebror till arbetet. Sagt och gjort, klockan 0637 steg jag upp ur min säng. Väl hemkommen, gick jag faktiskt inte och lade mig, utan passade på att ta en uppfriskande morgonpromenad i vårsolen. Det var iskallt. Men skönt.
En knapp timma senare vankades frukost, och sedan drack jag te med min far och min lillasyster. Just då ringde min telefon, och jag erbjöds arbete! Hurra tänkte jag, för arbete är lika med pengar för en tjej som mig. Så fyra och en halv timma arbetade jag idag, dels med att hålla i bildlektioner, och dels med att städa korridorer, toaletter och klassrum. Imorgon ska jag tillbaka igen för att ha historia och engelska.

I eftermiddag har jag varit nere vid strandpromenaden och ätit glass med mina underbarisar till syskon. Vi satt och gissade ålder och civilstatus på förbipasserande. Allarätt till oss :)

Medans jag idag som bäst städade toaletterna på högstadiet, kom jag att tänka på det där med meningen med livet. Kanske inte meningen som sådan, utan mer meningen som konstant. Om den nu är konstant? Jag menar, de flesta är överens om att livet pågått ett bra tag, och vare sig man tror på Darwin eller Bibeln, vet vi att människan, så som hon ser ut idag, inte är särdeles ny. Vad jag således funderade på, var om meningen med livet är konstant. Om vårt livs mening, är densamma som meningen med livet för fem hundra år sedan? Många idag, säger att meningen med livet är framgång. Men hur kan en stackars underklassbonde för århundraden sedan, ha motiverats av framgång, när han visste att han ändå inte hade chans att ändra sitt läge? Är meningen med livet ens konstant? Jag tror att vi alla har en individuell "mening" här på jorden, men själva syftet med livet som sådant, måste väl vara gemensamt för oss alla? Ja. Stora funderingar för en liten hjärna, när man arbetat för länge utan mat och rast.

Klockan är nu nio, och jag känner mig inte särskilt trött, trots min tidiga morgon. Mitt rum ser ut som ett bombnedslag, och detta måste åtgärdas innan jag flyttar. Jag måste packa också. Men jag vet inte riktigt.. Det är så dåligt ljus här inne just nu. Dålig ursäkt, men ljuset är en evig inspirationskälla för mig. Nej. Jag får nog tända en lampa till eller två, sätta på lite trevlig musik, bära ut bebissängen från mitt rum och sedan sätta igång..

Ja. Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig. Hysteriska tillvaro. Imorse, när mamma skulle åka bort för ett par dagar, passade pappa på att bli sjuk. Jättesjuk. Han har bara legat i sin säng och snytit sig, eller suttit i gungstolen och druckit te. Lilla pappa. Hur som haver. Barnen var i skolan och pappa låg i sin säng. Mamma var på språng ut, och huset såg minst sagt förskräckligt ut, eftersom det var fest igår.
Jag minns inte allt mamma sa åt mig som skulle göras. Det var disk, torr tvätt, blöt tvätt, ren tvätt, smutsig tvätt, mat, middag, lunginflammation och te. Allt. Men vad gör man inte?
Så idag har varit en minst sagt hysterisk dag. Jag inledde den med disk, och under tiden tänkte jag irriterat, att ikväll ska minsann mina syskon få ta hand om allting. Det gjorde dom, nästan. Dom lagade iallafall kvällsmat. Och bakade. Men disken lämnade dom till storasyster. Dom är snälla dom. Jag har varit ute och flängt på apoteket och på cheapy, jag har målat färdigt i allrummet, jag har hämtat lillasyster på tåg. Jag har vikt tvätt. Ja, jag minns inte allt. Plockat i och ur diskmaskinen. Det finns nog hopp om att jag kan bli en bra fru trots allt.